Så kan ödmjuk anhållan användas i en mening
- Den högmodige blir kallad ödmjuk, den ödmjuke högmodig.
- – Jag har hävt anhållan mot honom.
- När arrendatorn stannade, stannade också Josef på ett par stegs avstånd ifrån honom, som en ödmjuk betjänt.
- Jag vet vad jag lärt mig och hur ödmjuk kunskapen om detta livsöde tvingat mig att bli.
- Men samtidigt lät han under hand hälsa patron Lack, att han skulle sända in en anhållan om pension, vilken skulle behandlas av bolagsstämman.
- Och om barnet förstör blomman är hon ädelmodig och ödmjuk nog att icke förstöra sitt glädjevärv.
- Själv är Johansson ödmjuk inför konkurenssituationen.
- Hon var förbi visserligen men alls inte ödmjuk.
- De visste icke rätt om hon var högmodig eller ödmjuk, men de flesta menade att hon gott kunde vara bådadera.
- Hon stod där till synes ödmjuk med böjt huvud.
- Här har jag ett annat kapitel, nummer tre-där frågas om clownen bör vara mycket ödmjuk.
- Han är ödmjuk ändå va ?
- För tredje gången denna dag mottog baronen en anhållan om företräde - denna gång från Jacob.
- Hon begrep inte att Edla syftade på hennes moraliska tillstånd och hoppades att hon, den arma fallna, skulle vara ödmjuk, förkrossad.
- Och det vet jag, att hvar gång I sagt, » du Sten är den kunnigaste, du skulle ha ’ gjort det i hans ställe. » Då kände jag mig ödmjuk.
- Einstein, som kanske naturvetenskapernas störste, var oerhört ödmjuk, läser jag.
- nu sluter sig till dem, så sker det i ödmjuk men förhoppningsfull insikt om, att även de minsta strån - hm - ha sin betydelse.
- Anhållan hävd
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
